Som om allting går baklänges

Just så känns mitt liv just nu. Jag har börjat på Komvux, ve å fasa, men vad gör man inte om man bara gick samhälls på gymnasiet och vill komma vidare. Jag var uppe i Parkskolan igår, mitt gamla gymnasium. Det var som att kliva rätt in i det förflutna. Allt såg precis ut som vanligt. Det var skräckinjagande. Jag insåg då att sist jag satte min fot i denna byggnad var när jag tog studenten. Mitt livs härligaste dag. Vad hände egentligen med de två åren som nu gått? Jag kan inte säga att inget har hänt, allt har hänt. Mycket bra som jag aldrig trodde skulle hända och mycket som jag inte velat ska hända. Det har varit svårt att slå sig in i vuxenvärlden. Hitta en roll, ett kall. Jag vet inte ännu vad jag vill bli, men det kändes som ett uppvaknande igår, jag måste bli modigare. Våga möta nya människor. jag har låst in mig själv och grubblat alleles för mycket senaste tiden. Jag är inte skapt för det liv jag lever nu. Det måste hända mer! Jag måste vidare!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0