Lallali

Jag vill bara delge för er alla att jag tillhör den lilla skara människor som fortfarande ÄLSKAR Jason Mraz och hans dunderhit I'm yours! Ursäkta extasen men jag kan inte säga det nog många gånger. Jag tillhör även en av dem som inte lyssnar på rix fm vilket nog bidragit till att jag fortfarande kan älska denna låt. VIlket jag är otroligt tacksam över!

It's your godforsaken right to be love-love-loved!

Jag har inte så mycket att skriva om egentligen men jag kan väl iaf berätta att jag söker jobb för fullt just nu. Hitills har jag sökt 8 jobb och varit på en intervju och sedan fått 4 dagars extrajobb. Så det går framåt. Kommer att få höra nästa vecka om jag får jobbet jag var på intervju om, hoppas verkligen det så jag slipper ta csn lån.

Ikväll blir det fest med Linda och Daniel och Bayan. Kanske lite skitsnack om kära ulvön! Ajja det kommer att bli jättetrevligt tror jag i alla fall. Var ett bra tag sedan vi sågs.

Nu ska jag läsa lite!

Puss

Idag blev jag tigerfadder. Det borde du också bli!



I början av 1900-talet fanns det 100 000 tigrar. Idag är antalet nere på endast 3500! Det är en otroligt dyster statistik och fortsätter denna utveckling så kommer tigern snart att vara förpassad till fablernas värld. Jag känner starkt för tigrarna och alla andra utrotningshotade djur eftersom det är vi människor som försatt dem i knipa. Jag skäms när jag ser hur vi behandlar vår jord och jag blir tung i hjärtat när djur far illa. De tär också på jordens resurser men de följer bara sin naturliga väg.

Det är människans reglering av vilka arter som ska och inte ska få leva som gör att allting går snet och ekosystemet inte fungerar som det ska.

Tycker du också att detta är fel?
Stöd världsnaturfondens arbete och bli fadder du med!

Å jag verkligen rockar när det gäller reklam hehe.

Allvarligt, det är vårt hem vi förstör.

Puss

Idag blev det klart, vi reser till Singapore den 18 november! Under en månad ska vi resa upp mot Bangkok. Känns overkligt, men otroligt spännande. Efter att planerna om Down Under gick i stöpet var det stunder då jag trodde att det inte skulle bli någon resa alls. Nu blev det så ändå och jag känner mig upprymd och lycklig. Det är lustigt det där med hur man kan få ångest över en extra tröjja för 300:- men inte för en långresa för flera tusentals kronor. Pengar som läggs på resor räknas nog inte för mig.

Det är samhället är väldigt sjukt uppbyggt. Studenter ska verkligen bestraffas på alla sätt och vis. Jag är för tillfället arbetslös och har inte för avsikt att studera den här hösten, utan vill jobba, inte sitta hemma och pilla navelludd. Men om det nu skulle vara så tråkigt, men inte helt orealistiskt i dagens Sverige att jag inte får något jobb, då har jag absolut ingen ekonomisk nödhjälp att få. A-kassa och Alfa-kassa betalas nämligen inte ut till någon som avser att skaffa sig en utbildning!!! Men jag har heller inte rätt att söka socialbidrag eftersom jag bor tillsammans med min pojkvän och han jobbar ju så då blir han automatiskt försörjningsskylldig. Sedan när man väl studerar så kan man inte jobba hur mycket som helst på sommaren eller vid sidan av studierna eftersom det finns en gräns på hur mycket man får tjäna, om man nu tar studielån som de flesta medelsvensson som inte har rika föräldrar gör. Så där bestraffas man för att man vill höja sin levnadsstandard under studietiden och inte leva på nudlar! Studerar man i t ex Stockholm eller Göteborg är det ju knappt så att ens studiemedlet räcker till efter det att hyran är betald så jag förstår inte varför inte inkomstgränserna i alla fall är regionsanpassade.

Så nu ska alltså min pojkvän försörja mig och sig själv. Ibland undrar man vad det är man betalar skatt till, inte för att få hjälp i nöden i alla fall. Vad spelar det för roll om jag har billig sjukvård om jag ändå inte har pengarna att betala ens den?

Och det värsta är att hade jag varit en av dem som aldrig velat studera vidare (dömer inte alla som inte vill) och som inte vill jobba och bara myglar sig genom livet så hade jag nog fan fått socialbidrag i alla fall. Finns mycket värre livssituationer jag vet men man måste få klaga på sin egen ibland, jag vet dessutom att jag inte är ensam.

Enda lösningen får väl bli att utöka studieskulden på nån kurs jag egentligen inte vill läsa bara för att få äta mat.

puss

Studentjäveln


Allt detta kommer att låta extremt motsägelsefullt när jag imorgon meddelar att jag och grabben bokat flyg till Singapore men jag får ta den smällen, jag har sparat för det här länge och slitit hårt. Jag skäms ej för hur jag spenderar dessa pengar just därför skulle det kännas piss att inte kunna åka på grund av att man inte överlever hösten annars.

Jag håller nästan med min kära vän Emma, fota mat är kul. Har har jag fotat dagens lunch och en skål med citroner och lime ( om någon skulle undra). Jag gillar lime, det ser bra ut och smakar mumma. Citron är väl ok i smaken men ser mycket bra ut bredvid limen.

Avocadosallad 1 pers (kön: kvinna, längd: 170, vikt: okänd)
1 tomat
1 Avocado
1 näve blandsallad
½ Rödlök

Hacka och bladna fösiktigt så inte avocadon blir mos. Ringla över olivolja efter smak och strö till sist över lite flingsalt och svartpeppar. Yummie!!!!!

En sak till som är smaskens är knäckebröd med mosad avocado på. Nyttigare än smör och godare. Strö över lite flingsalt för att höja smakupplevelsen.

Kaffedags!

Ok jag har lite liv som orkar störa mig på H&M och modebranchen när kriget i Georgien borde vara det jag sitter och bankar huvudet i väggen för. Jag skyller detta på isoleringen på Ulvön. I alla fall så har jag fått ett reklamblad därifrån som råkar ligga på hallgolvet och skräpa. Där står det "This seasons colour is grey" amen. Pust och stön säger jag bara. Det är verkligen komiskt det där. Alla uppmuntrar till att man ska finna sin egna stil men ändå ska man (ok ja vet att det inte är ett måste) följa deras anvisningar om färger och specifika it-plagg. Bara för att alla på Prada kände sig deppig en vintermorgon och bestämde att hela hösten skulle gå i grått.

Och så det där med egen stil. Det begreppet har blivit så uttjatat, vi ser ju likadana ut ändå i slutändan eftersom alla som framställs som föregångare i egen stil blir kopierade av de som inte kan hitta en alldeles egen stil, ganska omöjligt enligt mig. Jag tycker inte jag har en "egen stil" för jag sticker inte ut i mängden. Men jag köper det jag själv gillar och så om det råkar vara exakt samma tröjja som 100000 andra svenska tjejer köpt so what. Missförstå mig rätt jag gillar egna stilar och älskar att glutta på senaste modet men den här världsomspännande ångesten över att framhäva sitt eget unika jag genom mode/ modebloggning är bara för mycket för mig.

Nu är det kanske dags för mig att läsa på lite om kriget i Georgien.

Puss

Tillbaka på fastlandet efter en sommar på Ulvön.
Idag är min andra dag som officiellt arbetslös och jag håller redan på att kreveras. Jag klarar helt enkelt inte av att inte ha ett arbete, jag är sjuk jag vet. Men till saken hör att jag upptäckt att i princip alla mina vänner har flyttat från stan nu och det gör fritiden till väldigt långtråkig. Så det som behövs för att skapa nya kontakter är ett nytt jobb, det behövs även för att betala hyran men det hör inte hit.
Så idag har jag ringt på ett jobb, uppdaterat min CV och ordnat allt snyggt i min nya svarta blänkande pärm som jag köpte igår. Jag köpte även ett bokstavsregister i plast eftersom jag alltid tyckt att pappersregister är fula och går sönder på en gång. Resten av dagen har spenderats med att diska, tvätta, städa bort döda fåglar som katterna släpar in och prata i telefon. Jag lever just nu ett väldigt spännande liv. Men jag är inte bitter. Det gäller bara att ta för sig lite här i livet så ordnar sig nog saker till slut. Imorgon ska jag lämna ut min CV på diverse trevliga arbetsplatser och sedan ska mamma bjuda på lunch.

Nu skriker sex and the city högljut på mig så det är bäst jag avslutar detta illa kvickt!

puss

Nu drar jag snart igen, känner mig så extremt omotiverad att återvända till tramshotellet att jag vet inte vad jag ska he mej åt för håll. Nej men nu ska jag sluta överdriva, är bara så satans less på att vara trött och sjuk och måsta jobba en vecka till. Latmasken har redan flyttat tillbaka in i min hjärna och som vi alla vet är latmaskar inte de kvickaste varelser som vandrar på denna jord så det kommer bli ohyggligt svårt att kasta ut henne.

Okej då var det sagt, idag har jag gjort absolut nada för att rädda världen. Det borde jag börja göra mer för framöver när jag har massor med tid. Jag är lika självisk som ni andra där ute, fy på mig.

Klockan tickar och jag vet inte om det funkar med att lägga sig på golvet och skrika, troligtvis inte.

Deal with it.

Puss